Var dig själv, alla andra finns redan ;)

Jag vill inte tänka på det, men det finns ändå längst inne i huvudet på mig, men är det så konstigt då? Innerst inne så finns oron att där kan vara något, även om jag verkligen hoppas att där INTE är något!

Det är ca 24 dagar kvar tills jag ska dit igen, göra ny undersökning + det prov jag tyckte var obehagligt sist :S

Trots positiva tankar så finns nervositeten där :O det som kommer vara mest nervöst är efteråt, då man ska vänta på att få provsvaret på om där är något eller inte :S det är nog jobbigast..

Sist var jag ju så glad, att det mesta såg bra ut & allt & sen får man ett brev hem att där är cellförändringar & man ska in för fler tester osv.. Det var inte direkt så glädjande :(

Just nu ska jag inte tänka mer på det, det tar jag den dagen då det kommer, men det är inte nu (även om jag hade velat ha besked nu) nu ska jag ta vara på tiden innan dess, leva i nuet ;)

Oj, men shit vad jag har bloggat idag, men så blir det ibland, speciellt när man varit lite uttråkad denna kväll...

De som har följt min blogg vet om att jag mått dåligt ett tag nu av olika anledningar.. Jag har INTE mått så dåligt att jag har velat ta livet av mig (det är jag för feg för, haha) men jag försökte något annat igår förmiddags :(

Jag har forftarande smärtan längre ner i magen, som jag har levt med sen i början av dec :( ska snart tillbaka för nya prover, förhoppningsvis ett svar med.. Så länge har jag fått smärtstillande tabletter..

Igår förmiddags var jag så ledsen, jag kunde inte sluta gråta, jag var riktigt kass & smärtan i magen kände jag av.. Jag tog en smärtstillande, men det slutade inte med en.. Vips som det var så hade jag tagit sju stycken, innan älsklingen tog de resterande i min hand & gömde dem..
Nej, jag försökte inte ta mitt liv, verkligen inte.. Jag ville bara få bort smärtan jag kände i kroppen, smärtan i magen, den smärtan jag just då kände i hjärtat.. Jag vet att det var dumt att göra så, men jag var inte ute efter att skada mig själv.. Jag tog sju stycken men kände ändå inte av något i kroppen, inte det minsta mer än att smärtan i magen försvann.. Den andra smärtan fanns kvar :( jag la mig i sängen för att vila en stund.. Sen kändes det lite bättre igen :)

Jag mår fortfarande dåligt, det går liksom inte bort över natten.. Jag hoppas verkligen att jag kommer få må lika underbart bra som jag gjorde hela hösten :D jag vill inte behöva må som jag gör.. Dock ser jag hellre att de som står mig nära mår bra & har de bra innan jag riktigt tänker på min egen hälsa.. Och just nu är där två som står mig nära som jag faktiskt är orolig för, att de kommer göra något dumt :( jag vet inte hur jag & mitt mående hade tagit det..

Nog om detta, en slutsak, om jag hade försökt ta mitt liv så hade jag använt mig av något mer skadande, inte tagit tabletter som ändå inte gjorde något, haha! Jag blev lite rädd igår, sen drömde jag en mardröm om det, så jag lär nog inte göra om det..

... jag vet inte riktigt hur jag ska tolka detta nu :O jag fick en tillsägelse att gå upp lite i vikt, så en gång i veckan ställer jag mig på vågen. Jag missade förra veckan, men nu har jag gått ner 3kg :( ska jag tolka det som bra eller mindre bra & hur ska jag göra nu??

Jag äter faktiskt mat, så detta måste nog bero på mitt mående för annars borde jag väl inte gå ner, eller jag har visserligen haft problem med det sen 2008, men ändå liksom :O

Dock ser inte jag mig som smal, jag tycker inte att jag är något smal, så för min del så gör de inget att de kilona försvann & mer får gärna försvinna också :) inte mig emot, haha! För när jag ser mig i spegeln eller foto, så ser jag inte den smala jag som alla påstår jag är eller så har de fel på ögonen, haha!

Jag får väl se vad vågen visar nästa vecka, hoppas på något bra dock :) återstår att se, är en vecka till dess, hihi :P

Jag vill absolut INTE att folk ska tycka synd om mig, inte heller tro att jag är psykiskt sjuk (som många ändå tror :O) bara för att jag skriver detta nu!

Jag förstår inte riktigt varför folk ser en som om man vore psykiskt sjuk bara för att jag har kommit in i en ordentlig svacka nu i snart två månader.. Har ni under denna tid sett mig skratta, le, vara glad, vara lycklig osv?? Ja, det har ni, så varför ser ni mig då som någon som skulle behöva finnas inne på psyket?? :O jag försöker liksom inte ta mitt liv, jag mår inte så dåligt att jag inte klarar av vardagen osv..

Det är så att jag kan inte hjälpa att folk tycker om att ta mig för givet (även om de aldrig kommer erkänna det), att de tror att oavsett hur de är mot mig så kommer jag alltid att finnas kvar, de har inget att förlora osv.. Ja, jag mår dåligt men inte psykiskt dåligt i den bemärkelsen som de orden står för. Jag behöver ingen psykiatrisk hjälp för det..

Under januari månad kämpade jag med att komma tillbaka igen, att få känna samma glädje & lycka som jag har gjort under förra året.. Men hela detta året startade med en helvetes vecka & därefter blev det inte bättre, utan bara värre.. Jag kan inte hjälpa att jag är lite mer känslig just nu, men om vissa hade öppnat ögonen & insett hur de behandlar mig, hur de är mot mig så kanske någon förstår varför jag mår som jag gör.. Jag lovade mig själv att ingen någonsin skulle få trycka ner mig igen, men folk trampar på den som redan ligger ner & då blir det inte lättare heller..

Jag vill verkligen inte må så här, men jag orkar inte kämpa längre nu om någon ska trycka ner mig så fort jag känner allt bättre igen.. Om folk bara kunde acceptera mig helt för den jag är & inte döma ut mig för minsta lilla så hade allt sett annorlunda ut nu. Jag är inte perfekt, jag har mina brister jag med, men jag skulle inte få för mig att ta någon annan för givet, speciellt inte den jag älskar..

Jag är otroligt glad att jag har mina studier & min LIA som får mig att tänka på annat några timmar om dagarna, annars hade jag gått under för längesen.. Ingen behöver vara orolig för mig, jag fortsätter leva mitt liv, för jag tänker på andras mående innan jag tänker på mig själv, annars hade jag brytt mig lite mer om min egen hälsa också. Jag önskar bara att det fanns någon som kan förstå mig, hur det känns att må så här, som jag kanske kan vända mig till utan att den dömer mig.. Jag känner just nu, att jag bryr mig inte vad som händer & tror inte någon annan gör det heller.. Jag orkar inte med att någon tycker synd om mig, för det gör inte mig något bättre... Men jag har också rätt att få säga till när jag inte orkar ta emot mer skit från andra...

Usch för denna morgon :( det har varit en otroligt jobbig natt, då jag har legat med oro i hela kroppen, vaknat till ett x antal gånger & verkligen inte fått någon bra sömn, som jag önskar jag hade haft.

Det är inte bara mitt eget mående som oroar mig, jag oroar mig just nu för den ekonomiska biten, hur jag ska kunna klara mig med typ 50kr tills jag får pengar igen, hur det ska gå med mig osv.. Ja, 50kr är alltid något men också det enda jag äger då det har varit mycket räkningar, akutbesök, liknande som blivit betalda. Sen har jag fått köpa mig lite nya tröjor osv som jag verkligen behövde & lite för nöjen :) men det är något jag oroar mig för i en vecka nu :(

Jag får även passa på att använda mitt busskort för det slutar om några dagar sen kan jag inte använda det mer, ikväll går mitt kontantkort ut så kan inte skicka sms eller så mer heller :( men jag ska nog klara det ändå..

Just nu vet jag varken ut eller in, jag vet inte vad jag ska göra, eller hur jag ska vara, jag är som ett stort FRÅGETECKEN just nu, jag orkar ingenting & jag vet inte hur allt kommer lösa sig igen, eller om det någonsin kommer att göra det..

Jag får väl bita i det sura äpplet & försöka ändå, även om det kommer bli tufft för mig, men jag har kämpat i snart två månader, jag orkar snart inte mycket längre till, jag går snart under eller ramlar ihop. Nej, jag vill inte att någon ska tycka synd om mig för det gör inte mig bättre nämligen, jag vill bara folk ska förstå att jag inte är mer än mänsklig, att jag också har känslor, att man inte kan ge mig hur mycket skit som helst & tro allt är normalt osv..

Idag ska jag orka med praktiken, sen är jag ledig i fyra dagar då jag ska passa på att njuta & vila :)

När jag kom hem blev jag glad över posten som hade dykt ner i brevlådan :) där låg ett brev från sjukhuset, äntligen har jag fått en ny tid för ett kontroll prov :) jag tror inte det är något & jag hoppas verkligen INTE att där är något, men provet är otroligt viktigt att ta, även om jag tyckte att det var obehagligt sist :(

Det är just den smärtan som jag lever med, som finns där varje dag men som jag inte alltid nämner att jag fortfarande har ont.. Jag var på akuten annandagjul då de kollade med ultraljud (noggrant) & tog lite prover på mig, bland annat det jag snart ska ta igen.. När jag gick där ifrån var jag lättad, hon sa att allting såg bra ut, men cellprovet de tog var viktigt för de :O hon sa att jag får svar inom sex veckor om det inte visar något, men snabbare svar om de ser något..

Ca två veckor senare fick jag ett brev hem om att jag har visat cellförändringar :( det var inget roligt då jag var lättad när jag gick ifrån akuten..

Jag tror inte att det är något fel, det kan man få utan att det behöver vara något men för säkerhetsskull vill de ta ett nytt prov & den tiden fick jag idag :) känns lite skönt faktiskt.. Skulle det visa något så får man svar på det ganska så snabbt om fallet skulle vara så! Och skulle det vara något så tar jag det då, när jag vet vad det är men jag tänker dock be de ta reda på vad min smärta beror på, kan fan knappt ha sex utan att det ska göra sjukt ont ju :( smärtan känns hela tiden, bara jag böjer mig, sträcker på mig osv...

Nej, jag tyckte bara det är skönt att ha fått en tid dit nu :) jag ska till samma man som jag skulle ha varit hos den 4 Jan, men som jag avbokade för jag hade varit där akut en vecka innan liksom.. Haha, där ser man! Det ska nog gå bra, kommer inte ens gå dit ensam så det är lugnt :)

Ja usch säger jag bara  :( detta är nu femte dagen som jag vaknar upp med en riktigt jobbig huvudvärk, ont på hela högra sidan på huvudet & ner i nacken   det är så fruktansvärt irriterande & nu kan jag inte böja huvudet för långt fram (alltså ner) för då gör det riktigt ont, jag kommer snart att bli tokig   så det blir att ligga i sängen idag, kolla lite på tv & bara vila en massa.. Såå tråkigt att vara sjuk + har ju feber också så ut kan man inte gå hur som... Missar min kvällspraktik idag men ska tillbaka dit imorgon kväll, hoppas jag verkligen :)

Nu ska jag försöka äta lite frukost :)