Var dig själv, alla andra finns redan ;)

Efter dagens händelser så har där varit lite tankar i huvudet på mig :) på något sätt så tror jag det var bra att detta skedde nu, att nu har jag större möjligheter att få kunna må bättre igen, en hel del av saker som tryckt / tyngt ner mig kom ut med nervsammanbrottet. Ja, det finns saker kvar som jag verkligen hade behövt prata om, men finns det någon som kan tänka sig, sätta sig ner tillsammans med mig & lyssna på mig!? :O

Om älsklingen fortfarande känner som han gör, för han ville att jag skulle öppna mig mer för honom, nu har han verkligen sin chans till att få veta det absolut innersta hos mig, det hade han fått så smått oavsett men nu behöver jag verkligen bara prata ut om sakerna som tynger mig, på så sätt kommer jag att kunna må bra igen :) men samtidigt vill jag inte besvära honom med saker om mig!

Hade det varit han som varit i min sits så hade jag aldrig lämnat honom, jag hade verkligen hjälpt honom så mycket jag hade kunnat, funnits där för honom. Min kärlek för honom hade inte förändrats för något sådant, det visar bara att man inte är mer än mänsklig & att jag vågar stå för att jag mår psykiskt dåligt liksom. Jag är otroligt tacksam att han finns, det går inte att beskriva med ord.. Nä, min älskling är så speciell att han ska minsann få ett eget inlägg ;)

Men efter händelsen imorse & under dagen så ska det nu bli ändring :) det kommer att bli kämpigt & tufft för min del, men jag ska lyckas :)